José & Maria

detta är en dåligt uppdaterad blogg. vi är så dåliga. men vi har liv. ni kommer i detta inlägget få stå ut med att det inte blir några stora verbaler. jag orkar nämligen inte sträcka mig efter den knappen. jag har armmuskler det har jag vetat länge nu. men att jag har sådanna här starka biceps, det trodde jag aldrig att jag skulle få se.all träning ger utdelning. vad ska jag nu använda mina nyfunna bicepsvänner till? mer styrkelyftning? öppna gurkburkar? jag vet faktiskt inte. de känns ganska onödiga. jag kan ju fylla ut tröjorna med dem så jag ser sådär härligt muskellös ut. synd bara att höger biceps är större än vänster, kommer se roligt ut. snälla skratta inte när ni ser det jag har redan komplex. nu ska jag fortsätta leva mitt hektiska famous liv. gå vidare liksom, precis som h. hellström sjunger i låten går vidare. jag minns det men inte mycket mer. nu ska jag carry on, som  jag körade till på salongerna, och så ska jag sova för imorgon då ska jag dricka läsk käka pizza och bara hockey hockey hockey!

Jag har fått många frågor efter mitt förra inlägg och jag kan verkligen förstå  varför. Så nu tänkta jag svara på några av dem vanligaste frågorna.
1. Är allt i inlägget sant?
Under mina tidiga år i livet fick jag lära mig att ljuga kan vara kul. Men att fara med osanning det är inte bra det.
2. Vad hette mannen?
Jag vill helst inte svara på detta då han krossade mitt hjärta genom att inte höra av sig dagen efter. Det är så typiskt killar.
3. Varför ville han prata med dig?
Jo ni förstår jag är en tjej på 18 vårar och en hel del jordsnurr som har fötterna stadigt på jorden. Jag lever efter att fånga dagen och inte sväva iväg i mitt kändisskap. Jag tror på den induvidiella människans förnuft och vill gärna vinna fröken sverige någon gång. Mest för att jag vill bli omnämd i en ny verision av "Fröken fräken" som ett känt band ska spela in.

psst; idag såg jag en känd lokalprofil gå in på en affär och köpa halstabletter. Släng er i väggen kvällstidningar!

Ursäkta att jag skriver sällan. Men det har varit så stressigt enda sedan mitt vackra ansikte prydde förstasidan i lokaltidningen. Ni förstår att vara lokalkändis är jättejobbigt. Idag när jag handlade mackor på en lokal mataffär, vi kallar den koop, så kom en trevlig herre i medelåldern och bad om mitt telefonnummer och så tog vi ett kort på hans mobil. Han sa att han sett mig i tidningen och jobbade som berömd fotograf. Han frågade om jag hade något jobb och bjöd mig senare på godis. Han ville egentligen att jag skulle börja jobba direkt, följa med honom till studion. Men jag kände mig lite ofin för det just då så jag sa att han kunde ringa till mig imorgon istället. Tänka sig hur lätt det kan vara att få ett jobb. Jag undrar om jag får bra betalt, han sa något om att betalningen var utöver det vanliga. Spännande! jag får säkert mer godis också.
Idag har det i princip inte hänt så mycket mer. Jag är lyckligast i världen.

Ni kanske har hört på ryktesvägar att jag har gått in i den berömda bloggväggen, jag medger att de är sanna. Efter att ha bloggat varje dag i tre dagar tog det stopp. Jag har inte funnit någon inspiration. Jag har letat och letat hela helgen. Idag kom den till mig, som en bomb från Lisas röv. Det är sant. Det började med att jag och Lisa gnuggade våra tvål-insmorda rumpor i duschen efter träningen ( tusen tack Maja för tipset, en present kommer med posten). När vi sedan satt i bilen hem och filosoferade kom det till mig. Jag skulle blogga om min dag! Så det viktigaste som har hänt i min dag är att jag glömde t-shirt och bh till efter träningen, iförd endast jacka på överkroppen åkte jag och Lisa till en mackaffär. Alltså en mack, inte mackasomman äter-affär. På parkerningen där fick jag en impuls, drog ner min jacka och visade mina bröst i fönstret ( tusen tack Maja för tipset, en present kommer på posten). Sen när jag skulle köpa snus på macken skulle jag skämta med kassörskan, hon tyckte inte jag var rolig. Men jag är rolig. Som exempel kysste jag mina arma armmuskler idag och kallade dem grabbarna. Jag borde bli världsberömd.

Lisa, denna är till dig. Tack för du hjälpte mig upp ur bloggbrunnen och alla ni andra som drog mig ur bloggväggen (ingen nämd, ingen glömd) jag kan inte vara tacksammare.

Att ana ugglor i mossen och vara kissnödig på samma gång kan vara ett problem. Om man har svårt med att göra två saker samtidigt menar jag,  det har inte jag. No problemas heras. Jag såg ett mycket intressant på spåret avsnitt kl 20.00 igår. Jag tror att den där Ingvar Oldsberg har en och en annan räv bakom örat på Björn Hellberg. En conection som är utöver denna jordiska alldagliga männskliga conection. Det tror jag om Ingvar och Björn. Nu ska jag tömma urinblåsan och ana ugglor i mossen när jag kritiskt läser gårdagens kvällstidning.

Idag såg jag en hare springa över åkern, ha re! skrek jag och skrattade. Vad kul om ni kära läsare hade varit där. Vi kunde ha skrattat tillsammans och sprungit hand i hand efter haren. Haren hade stannat och skrattat lite med oss sen hade vi lagt oss på åkern och gjort snöänglar. Då hade det börjat snöat, men vi frös inte för haren hade en liten koja som vi sprang in och värmde oss i och drack varmchoklad.
Ni skulle varit där, vilken underbar dag det hade varit då.